Dikt

Han kommer, han rider
Som det anstår en kung!
Han ler och han vinkar,
är gammal fast ung!

Se, benen når marken
och manteln bär damm.
Men åsnan som bär honom
trippar lätt fram!

Där bakom syns ”ljungar”
som sjunger och lär.
De är där de önskar
att vara. De svär
vid Gud, att Han är den
som väntats helt visst:
Messias, den smorde
Guds som, Jesus Krist.

Och folket rycks med
-de vill se, de vill höra
på stojet och stimmet
och allt han sägs göra!
Han helar och botar.
Mirakler och under.
Ja, ingen vill missa
så magiska under.

Nej, alla vill se honom!
Alla vill höra
och alla vill lovsjunga!
Alla vill röra
om så bara tofsen på
manteln han bär!
En blick, en sekund.
-De är nyfikna, där
i staden av guld, vars
tinnar och torn, som
förgyller, förväntar och
lovar nåt bortom.

En frihet, en lycka,
En kärleksfull plats
Långt bortom förtryck, bortom maktens palats.

Här möts hopp och kärlek!
Här möts de och Han!
De sjunger och dansar!
De tror på varann´ !