Predikodikt

Det saknas en bit i livets pussel

om ingen letar och finner

den kantiga, tunna, den smala, förvunna,

den saknade biten.  Försvinner

en så hittas en annan  och pusslaren tar sig för pannan!

Den passar! Den passar sig själv och man tassar

försiktigt längre bort.

Ser bilden, motivet och anar dess färger

som regnbågens löfte en gång.

Att döpas i vatten, är evighets-skatten!

Och själen nynnar en sång.

Eller snarare, löftet, vattnet och tron

gör under av pussel och knåp,

och hittelön gives till den bit som beskrives,

som saknats, som ratats, bevakats.

Ja, den bit som, kanhända, i skåp

eller låda har väntat på turen att högtidligt bli buren!

Få plats i ett centrum, i vardagens väntrum.

-En dop-pusselbit vill jag ge dig, sa Jesus!

Min vän, du behöver den!

Se, den är din! Den säger till dig och till alla

att du är min! Du är hel, du är fin! Du är, liksom jag är!

Ditt livspussel bildar ett mönster, ett virrvarr av ledtrådar.

Som en regnbåge utan början och slut

som ingen kan välta och aldrig kan falla.

Pusselbiten handlar om dopets mysterium,

där udda blir jämt, där allt är bestämt,

där litet blir stort och där långsamt  går fort,

där ingenting syns, bara är.

Där allting som räknas är kär-

lek och innerlighet utan gräns.

Och där handen som räcks är en väns!          / TN 2017-04-01