Dikt i påsk!

Kvinnorna springer med gråten i halsen.

Förskräckta, förtjusta, förvirrade så

att tankarna snurrar, de rusar, de snubblar

och ingen utav dem ska nånsin förstå

hur detta, det omöjliga, än kunde hända

att han som de sett dö, var levande nu

den tredje av dagar, med sorg och förfäran.

De måste berätta! Sprang som ett jehu!

Bländande ljus, ingen kropp, bara svepning!?

Stenen vid sidan, en röst som var mild.

-Var inte rädda! Kom, se! Vill ni känna?

En strålande, värmande, kärleksfull bild

ger slutet en början på det som ska bli

ett Gloria! Ära till dig uti höjden!

Men det vet ännu ingen av dem, som skyndar.

De vill bara framåt i glädjen och fröjden.

/TN 2016-04-02